Jesus kristus. Jag sitter med näsan i matteboken, eller snarare vid dataskärmen och lär mig om derivata och faktorisering till på fredag för då har jag mattenationella! Jag får ladda upp i morgon kväll med lite meditation och ta med mig en väl vald sten till provet. Det ska nog gå bra, så länge jag får tolv poäng…. :bigeyes: Annars i dag har skoldagen tagit kol på mig. På morgonen hade vi debatt på svenskan där jag och Madde debatterade för fri abort.. Det är ju en historia för sig. På eftermiddagen ”redovisade” vi vårt väldigt extraordinära projektarbete :) Men sen, åkte jag till min kära frisör och blev fin i håret. De senaste månaderna har jag skämts när jag har gått ut, för fy fan vad mitt hår har varit urselt! Det blev mörkt, och bra.

Nu till det som bloggen faktiskt handlar om – hästarna! :) De mår så gott, så gott på betet. Jag har dock varit helnojjig när jag åker dit på både morgon och kväll i fall någon av dem har skadat sig. Igår kväll hittade jag inte Pilgrim och då hade jag hjärtat 20 cm högre upp i kroppen än normalt och pulsen var därefter. Men så bakom lite stenar står han och ser på mig som om jag vore dum i huvudet.. Jaja, jag ska sluta noja snart.

Hugo älskar sitt liv just nu. Han står alltid ensam när jag kommer till hagen, han slipper liksom dom små. Medan de små hänger efter Berits d-ponny Polo som hundvalpar.

Dagen började tidigt. På morgonen åkte jag ner till stallet, sadlade Hugo och red i väg. Det blev en härlig skrittrunda i miljöträningstema. Dessvärre märkte jag att jag satt väldigt snett hela rundan så när jag kom hem ställde jag mig bakom Hugo och såg till min stora fasa att han är mer musklad på vänster sida. :thumbdown: Hur som helst. Fortsatte dagen med lucerngivning till alla tre och sedan bar det iväg hem för att göra iordning sig till kalas. (Småkusiner som fyller år i tid och otid!) Väl hemma från detta spektakel så bar det iväg till stallet igen. Mötte upp Berit. Vi hämtade hennes hästar och släppte ihop dessa med mina. Hugo har ju gått med dem tidigare.

First sight.

Häsla lite.

Jag såg att redan när Hugo förstod att de var på väg in i samma hage som han befann sig i, så ändades hela han. Alltså, tacksamheten över att kunna överlämna allt ansvar. Han kunde helt plötsligt börja chilla! Polo och Robban (Berit hästar alltså) började trava runt i hagen lite sporadiskt och då passade jag på att släppa Pilgrim och Salmiak samtidigt. De vart alldeles tagna på sängen när de såg två andra filurer i deras hage! :bigeyes:

Salmiak

Pilgrim gapar för the new boss.

Efter några timmar tillsammans i vinterhagen släppte vi över allihop till den nedre beteshagen :) Dessvärre var jag inte med, med kameran när de showade som bäst (den där Salmiak och hans förbannade rörelser) 

Hugo kan äntligen vara för sig själv igen.

"De små" :)

Råkade drämma igen bildörren med ett kvarglömt finger emellan dörren och karmen. Ajaj. Nåväl, dags att ta en nap på ett par timmar innan morgondagens mattelektion kommer göra sig påmind. Take care now, byebye then.

 

Denna långledighet har suttit fint. Njutningen har varit total.

Tog en ridtur i torsdags. Det blåste. Jag hade svårt att välja vilken runda vi skulle ta för runda som skulle vara gynnsamt för Hugos relativt lyhörda jag, den dagen. Jag rider aldrig med spö i skogen men jag önskar verkligen jag hade en med mig. När vi kommit i väg 200 meter så tvärstannar Hugo och fullkomligt vägrar att gå framåt. Istället backar han, backar och backar tills han når eltråden som var bakom. Jag förstår att det kommer gå oerhört lång tid innan han kommer gå framåt igen så jag bestämmer mig för att ge kommando för back och sedan hoppa av och leda honom en bit. Tänkt och gjort. Allt frid och fröjd. Vi knallar vidare men väldigt snart så stannar han igen! Jag gör samma sak igen och hoppar av och tar upp en pinne, hoppar på igen och pekar bestämt på röven på’n. Alltså, vi kan kompromissa i mycket, men någon måtta får det vara! Han börjar gå framåt. Stannar igen efter ett tag. Då blev jag lite (läs mycket) irriterad så jag pekar mycket mer och då tappar Hugo förståndet (han gör det ibland) Så han vänder på huvudet, ger mig mördablicken och sparkar sedan bakut från stillastående. Hästfan. Jag kan ju säga såhär. Men vet aldrig vad man får när man rider den där farbrorn alltså.

 

Tog en ridtur idag igen, med förhoppningen på färre humörsvängningar. Tänkte rida lite markarbete. Vi red ner i skogen och det kändes riktigt bra faktiskt. Han lossnade fint i båda varven. På vägen hem kunde vi fatta två riktigt bra galoppfattningar från trav, något som Hugo inte riktigt orkat innan.

Idag har det, som bekant, varit ganska soligt och varmt = flugor= irriterad Hugo. Jag la på honom flugtäcket och vilket annat humör han fick då. Det roliga var, att när jag köpte täcket så drunkade han i det, men nu har han växt i det, rent muskelmässigt. Gissa om det känns bra! :)

 

Tog en prommis med Pilgrim idag också. Vi gick upp till 195, över vägen och tillbaka. Det var underbart. Vi mötte timmerbilar, bussar och vanliga bilar. Det bästa var ju när det kom bilar bakom Pilgrim och mig, perfekt träning! Han skötte sig bra, lite tittig men ändå fokuserad.

 

I morgon ska mina hästar släppas ihop med grannhästarna för att sedan släppas på bete! Hurra :)

Alltså, jag vet inte vad som har tagit åt min näsa! Jag har, under ett par veckors tid, känt en väldigt frän lukt, alltid efter klockan elva och i synnerhet i skolans olika lokaler. Jag viftar och håller för näsan och tjejerna i klassen ser frågande ut och ställer alla samma fråga: ”Vad är det?!”  Varpå jag svarar irriterat: ”Känner ni inte hur illa det luktar här?!”

När alla har svarat både en och två gånger med svaret: ”nej, det luktar som vanligt” så har jag förstått att det är i min näsa som det luktar. Eller rättare sagt i min ena näsborre, den vänstra för att vara korrekt. Alltså jag kan inte förklara hur illa det luktar. Det är en frän stank som i stort sätt fräter i näsan. Idag har det varit värre än någonsin. Idag har jag inte kunnat äta för att maten smakar likadant som det luktar i min näsa. Det jag kan äta utan att det smakar illa är nötter, haha. Pappa tycker att jag ska åka till Ryhov och be dom om hjälp, det får nog bli så om det ska hålla på att lukta såhär illa. Fy djävul.

För övrigt. Kom hem relativt tidigt från skolan idag så jag tänkte att jag skulle passa på att ta en ridtur. Men dessvärre försvann den längtan när jag kom hem och vädret stod på sne. Hua. Men nu är jag ju ledig i tre dagar och då ska jag bannemig rida! :)

Idag har käraste Rolf varit hos oss :) Jag tycker verkligen om Rolf. Jag är tveksam om jag någonsin kommer ha en sådan bra hovslagare som han är.

Dessvärre var den prickiga inte riktigt lika imponerad av Rolf. Han var bråkig i dag, herrn. Jag vet inte om det var för att testa mig eller Rolf. Eller så var det för att han tyckte att livet just då var, pisstråkigt. Ungjävel :tired: Jag var ju lite nervig inför hålen i höger fram. Men se det behövde jag inte – hålen kunde verkas bort helt denna gång! :thumbup: Så glad är jag. Nu är Pilgrim garanterat HELT frisk. Jättehärligt, nu ska han förbli det.

Salmiak brukar vara lite bråkig han med eftersom han tycker att Rolf är lite otäck. Men idag verkade det som det lossnade. Han stod riktigt still mestadels hela tiden (med två jättenäsbrorrar och uppspärrade ögon visserligen) Inga konstigheter med hovarna där annars.

Hugo var duktig som vanligt. Han gillar Rolf, han också. Han gör allt för att vara Rolf till lags när han skor och grejar även om det innebär en viss ansträngning hos honom. Gulleplutten.

Nu går de och betar i hagen medan jag sitter här och skriver inbjudningskort till studenten.. wiho bara 34 dagar kvar nu, innan jag äntligen får kliva in i ett liv som jag redan befunnit mig i, i flera år. Snacka om att det ska bli skönt att lämna mina klasskamrater bakom mig. Jag tror att jag inte kommer träffa någon av dessa igen, kanske en utav dem. Om jag ska vara riktigt ärlig så gör inte det mig ett dugg faktiskt.

Nog snackat, dags att inta soffläge framför halv åtta hos mig!

Over and out!

Igår kände jag för att rida markarbete med Hugo. Dessvärre fanns det inte någon gräsplätt för mig och Hugo att ha våra aktiviteter så vi tog vår vanliga stig ner i skogen, till ett öppet ställe där det är sandunderlag, lagom sviktande och inte för tungt för Hugo att gå i. Jag ville mest känna att han kunde lossna från hans styva-ål-stil. Höger sida kom han fram riktigt fint i, lite extra påminnelser på ytterbogen bara som har en förmåga att åka i väg till sin egen planet. Det är så vansinnigt roligt. Jag vet precis när Hugo gör rätt – känslan sitter där, hans takt blir långsammare och jag känner riktigt hur han känner inombords, det är verkligen ridning för mig! :) På vänstersidan fick jag verkligen rida in i den minsta muskel. Hugo puttar över mig på andra sidan sadeln, och låser sig på något konstigt sätt så jag kommer verkligen inte åt honom, sabla häst. 80% av passet fick jag egna åt att komma på hur jag skulle agera för att få liiite böjning åtminstone. Det gick tillslut och då vart jag alldeles genomsvett! :thumbup: Hugo däremot var skitnöjd över att jag inte kom åt honom.. morr.

Idag la jag helt bort allt vad markarbete heter och tog en av våra längre skogsturer. Jag hade inte gjort någon ridplan idag utan bestämde mig för att känna mig fram lite längs vägen. Det slutade med lite övergångar mellan halt och skritt eftersom min bruna farbror kan bli något försigkommen ibland. Vi fick till lite fina travsträckor också. Jag tror regnet har gett resultat – Hugo kan trava riktigt stadigt utan att tappa takten och utan att jag tappar balansen! :cool: I slutet på rundan har vi en längre sandbacke där vi brukar stollgaloppera och idag var inget undantag, särskilt inte med tanke på att vi inte har galopperat på år och dar. Precis innan jag skulle fatta galopp så blir Hugo BLOCKHALT på vänster fram. Oh shit, tänkte jag och hoppade av illa kvickt. I hans sko hade det fastnat en stenbumling. Det tog ett bra tag för mig att kunna lirka bort den, den satt verkligen fast. Efter det fick vi en härlig galopp som var enbart snabb utan några som helst tankar på att försöka ha någon form av arbetsgalopp.

 

Hade ute Pilgrim igår en sväng. Vi klättrade lite utmed Gagnån, något som Pilgrim verkade uppskatta. Öronen framåt och ack så lyhörd, väldigt roligt. På ett ställe längs ån planade marken ut och kul som vi hade traskade vi över massa stockar som förmodligen ramlat under vintern.

 

Idag har jag förövrigt varit i Brandstorp och varit åskådare till hopptävlingen som har ägt rum där. Hualigen. Det fanns ekipage som jag var tvungen att hålla mig för ögonen när de red. Jävlar i min gata vad de stod på gasen. Jag är så äckligt glad över att jag inte är intresserad av tävlingar, särskilt inte sådana vansinnesdåd.

Jag och Hugo för en herrans massa år sedan!

Vilket väder vi har, va? :) Regn och varmt, regn och blåst. Härligt, man ser riktigt hur gräset bryter sig upp ur jorden.

Hästarna får numer gå tre timmar i nedre delen av sommarhagen och beta. Gräset i sommarhagen är inte riktigt lika gott som det på vallen bredvid vinterhagen, troligen beror det på att det gräset på vallen är kraftigare (kraftigaste laget för en hästmage) Nåväl. Pilgrim har ju varit tunn under hela våren så han mofflar i sig i godan ro, men han tar sig ändå tid att komma fram till mig i hagen när jag kommer och ser att ingen är skadad eller så. Jag har blivit riktigt nojig efter förra året ska ni veta. Även om hästarna gick i samma hage efter olyckan så kan jag inte låta bli att vara nojig. Det släpper efter en stund, men jävlar alltså. :bigeyes:

Jag har haft hästarna inne i tre nätter nu, just på grund av vädret. Då har faktiskt Pilgrim ätit upp allt hö plus all lucern. ELOGE till honom! :D Men det kan bero på att jag har ”köpt” in ett nytt hö till en tid framöver. Förra helgen så fick jag veta av min höbonde att han inte kunde sälja mer hö innan vi skördar nytt i sommar eftersom de hade så dåligt med hö själva till sina hästar. Så jag, i lite smått panik, frågade pappa om han kände någon annan med hö. Han ringer runt lite och efter ett tag så hamnar vi hos självaste stallägarens brorsa 0.5 km bort från stallet. Bingo! :thumbup: Det höet var ju att föredra om man säger så. Det är grönt, doftar oerhört gott, odammigt, grova och långa strån och alldeles perfekt. Behöver jag säga vilket hö hästarna väljer först? :rolleyes:

Det är mycket Pilgrim nu känner jag, så jag fortsätter på det ämnet :) Pilgrims hov lever i sin egna lilla bubbla, speciellt efter allt regn och flodvågen som har sköljt genom hagen. (TUR att det inte följer med lera på köpet) Fukten gör ju hovarna till mariekex. Detta bådar inte gott. Jag har sett som en ”luftbubbla” bredvid ett av hålen i Pilgrim ena framhov som har varit oroveckande full med.. tja fukt. Jag har försökt så gott jag har kunnat att göra rent innanför bubblan och dragit på tjära även där. På måndag kommer käraste Rolf och hjälper mig. Det ska bli spännande vad han kan hitta.

Tog för ett par veckor sedan.

Idag ska jag, om vädret tillåter, försöka mig upp på min stora bruna och skritta en sväng för att känna lite granna i ryggen, på mig alltså. Han mår så himla gott nu, den där hästen. Han är rund och fin, lite muskelfattig på diverse ställen, men de musklerna ligger liksom i hallen på något sätt. Han har tränat lite själv nu när regnet har fallit. Han hatar regn. Fullkomligt. Det finns alltså ingen annan vädertyp än just regn som är så värdelöst som det. Men det bästa är när det regnar, är att Hugo travar väldigt mycket i motsatta riktningen från var det regnar med huvudet böjt åt det hållet. Alltså, kommer regnet från söder så har han huvudet och halsen böjt åt sydväst och rumpan mot sydöst. Jajamän, han går i en perfekt böjning samtidigt som han kommer OERHÖRT fint med bakbenen där halsen och huvudet automatiskt kommer i en position som jag vill kunna ha när jag sitter på. Och jävlar vilken rav han får, den där travaren. Långsamt och metodiskt travar han omkring och frustar av ilska. Regn är bra alltså.. :blush:

 

Jahopp, skulle ju egentligen varit utställning för Salmiak i morgon, men den vart ju inställd. Väldigt tråkigt, han är väldigt fin nu faktiskt. Näväl, dags att äta frukost och bege sig ner till hungrig hästar. Take care!

Igår hade jag en dag som jag aldrig kommer att glömma.. tror jag. Både på gott och ont. Om ni inte vill läsa om det första ’avsnittet’ nedan så gå vidare längre ner där kommer det lite roligare saker :)

Jag hade varit hos Annette (mer om det längre ner i inlägget) och på vägen hem tänkte jag lämna mjölk som jag hade köpt. När jag kommit in i Baskarp och ska svänga upp till höger i en väldigt snäv sväng märker jag att det kommer en svart bil bakom i rasande fart. Så jag tänker: Jag trycker lite på bromsen så att h*n uppfattar att något kommer hända. (Det var för tidigt för att blinka) Och av någon anledning uppfattar min hjärna detta och ger vänsterfoten order om att trycka på bromspedalen. FREAKING VÄNSTERFOTEN!

Hur som helst. Känseln för pedaler med min vänsterfot är inte den mest finliriga varpå jag bromsar för hårt så att min bil bromsar mer än vad tänkt vilket gör att jag stänger av helt och bromsar ännu mer.

BANG och jag har den svarta bilen bakom mig i min röv, eller ja, i bilens röv snarare. Jag uppfattade snart efter att jag hade ingen koll på situationen, tusen och åter tusen tankar flög igenom mitt huvud. Bältet skar in i nyckelbenen och i magen så jag höll på att sky. Lite krampaktigt lossar jag bältet och ser mig omkring samtidigt som jag känner hur jag skakar i hela kroppen och tårarna börjar rinna. Killen, som körde den svarta bilen springer fram till mig och rycker upp dörren och frågar skärrat: Hur gick det?! Då började jag gråta ännu mer, för det var nog först då jag förstod vad som hade hänt och vad som kunnat hända om det exempelvis var en lastbil bakom osv. Det började ryka och lukta bränt i min bil och det tjöt så in i bänken. Jag försökte starta bilen för att få in den till kanten men den tvärvägrade. Förbi passerande bilar i samma fil fick köra sick sack mellan oss för att komma fram.

Vems fel var det? Mitt eller hans? Delvis mitt naturligtvis eftersom min jävla hjärna hade dåligt uppkoppling med min fot. ÅH SÅ JÄVLA FÖRBANNAD!  :mad:

Killen, som förövrigt hette Klas, blev som tur var inte arg. Han blev lika chockad som jag. Vi stod där på vägen, helt chockade och ganska medtagna av situationen samtidigt som vi hade noll koll på vem som skulle betala vad och så vidare. Jag tog i alla fall hans nummer och han tog mitt. En viss telefonkontakt kändes ju i alla fall relevant. :tired: Jag satte mig i bilen igen, bältet hade utlöst någon form av spärr i bromsen vilket gjorde att jag inte kunde ta på mig det igen, men hur som helst. Jag körde hem med min rykande och illaluktande bil, sprang in till mamma och grät samtidigt som jag hyperventilerade. INTE ATT REKOMMENDERA. Luften tog verkligen slut, ont i huvudet, aj aj.

Anledningen till att jag skriver detta är för att jag ville få det ur mig i stället för att gå runt och reflektera över det i huvudet.  Jag har nog med grejer där liksom.

Jag mår bra. Jag har lite ont i hela kroppen, främst i nyckelben, rygg och axlar. Jag tror inte det är några skador mer än att de flesta musklerna fick en dos av spänning utan dess nåde. Måste ringa till ’min’ massör för att se om hon kan hjälpa mig.

Bilen mår nog ganska bra den med. Dragkulan och kofångaren var det enda som blev förstört. Bältet gick tillbaka till normalläge men lukten i bilen kommer nog att sitta i ett tag. När pappa talade med en god vän som är bilmekaniker så berättade han att franska bilar utsöndrar en sådan lukt när man koliderar.

Efter chocken släppt, likt väl gråt och skräck så funderar jag såhär. Varför hände detta? Vad ska jag lära mig av det här?

Betydde det på något sätt att jag tar livet för givet? Att jag är för otacksam för det jag är och har? Eller att jag tror att jag är för mycket odödlig? Eller skulle jag helt enkelt få en ny erfarenhet? Jag kan nog fundera ihjäl mig på detta. Jag tar detta med mig, stoppar det i min bok och går till massören, för jag tänker minsann inte dö än!

 

---

 

I måndags morse fick Pilgrim, Jack och Nicki en lillasyster. Ett svart stoföl med en stor bläs kom ut genom den svarta mamman. Jag fick tyvärr inte vara med när underverket tittade ut, men jag var på plats tolv timmar efter födseln.

Jag och Annette har spekulerat oss så att vi har fått gråa hår, kring namn. Annette hade innan bebis kom ut, bestämt att blev det ett svart sto skulle denna heta Raven Rebecca men fölet i sig var ingen Rebecca.

Igår, tisdag, åkte vi till KSS i skara för att Annette skulle få sin näst sista cellgiftbehandling varpå vi fortsatte spekulationerna. Annette hade ett namn som hon ville ha med i namnet. Luna, vilket är måne på latin. Det var ju fullmåne någon dag innan hon föddes så det passade ju bra. Och hon föddes ju i maj. Så det slutgiltiga namnet blev (trumvirvel) Luna Mai. Mai är maj på franska och uttalas mää, men vi säger det som may. Maj hade låtit alldeles för mesigt och svenskt.

Några bilder på den lilla svarta ungen :love:

 

Hade hästarna inne i natt, med tanke på att Pilgrim och Salmiak skulle få sova ordentligt. När jag kom på morgonen hade Pilgrim nog haft det lite jobbigt i magsäcken. Jag visste att han inte skulle äta upp allt men jag menar, av tre kilo lusern, hade han ätit typ ett kilo :thumbdown: och av tre kilo hö, hade han ätit 1,5 kilo. Mätt kille eller vadå? :rolleyes: Till saken hör att de hade fått beta i ca 1,5 h på förkvällen, jag tror att de var ganska mätta hela högen.

Idag är det återigen skola. Jag ska framföra ett tal för en hoper av okända människor, det ska bli... en utmaning.

Mmmm, lucern.

Nya tag. Jag (och inte minst Annette) går och väntar på Pilgrims syster/bror. Jackie var beräknad till i fredags, så det känns ju som att det kan hända när som! Går och väntar med spänning mest hela tiden. :)

Förra veckan hade jag fullt upp med skoluppgifter, vilket resulterade i en ganska ordinär vecka i stallet. I lördags bestämde jag mig dock för att låta hästarna vara ute på natten. Så otroligt skönt. Nog för att jag tycker om att mocka och höra hästarnas morgongnäggningar när man kommer till stallet, men det är minst lika skönt att ha dem ute.

Nu har de varit ute i tre nätter, så i natt ska de få sova inne. Jag tror att Pilgrim behöver det, han är inne i en växtperiod plus att jag måste veta att han får i sig tillräckligt mycket mat, den magra stackarn.

Jag har passat på att rida de dagar som jag har varit fri från skola. Hugo har varit på förhållandevis bra humör. Jag har dock haft problem att få honom att gå framåt utan att ha bakflöde, liksom. Han går framåt, fast med motstånd. Jag vill bara att han ska använda sina ben och kliva på ordentligt. Gjorde det samma i traven och där fungerar det bättre, i alla fall när vi går rakt fram, haha. Har fattat lite galoppfattningar. OH VAD JOBBIGT tycker Hugo men OH VAD ROLIGT tycker matte, mohah.

Har tränat lite med min lilla bruna med. Han är lite konstigt ouppfostrad på nåt sätt. Antingen går han 5 meter bakåt med huvudet i skyn och spjänar emot för glatta livet eller så går han fem meter framför och drar ner huvudet i marken och drar eller så går han och knuffas. Ungjävel . Träningen i går var emellertid väldigt bra, hör och häpna. Efter många beröm och smekningar så verkade det som att han hajade grejen med att trava och skritta bredvid mig utan att knuffas. Jag ska träna lite varje dag nu fram till utställningen så ska det nog ordna sig

Idag har jag varit på något ställe utanför Gränna med hela (normalstora) släkten och friat min farmor som har blivit sunda, 70 vårar. Men dessförinnan hade jag ett tjå i stallet. Tiden var knapp men jag kände att hästarna kunde gott gå och beta medan jag gjorde stallgörat. Så när jag var klar i stallet hade jag 20 minuter på mig att flytta över hästarna innan jag var tvungen att åka hem. Problemet var dock, att alla tre gick längst ner i hagen (den är ca2 hektar) och jag vet att alla tre brukar bli sega och inte alls vilja gå tillbaka till vinterhagen (förstår dom mycket väl). Salmiak gick bra, han stretar emot ganska mycket, men vi kommer fram. Pilgrim började jag med att jaga genom hagen för att jag förstod att han skulle springa ifrån mig. När jag fått tag på honom hade jag gått över tidsgränsen med 10 minuter så jag sprang ner i hagen, hämtade Hugo och gick med hastiga steg med honom till vinterhagen. PUH! När jag kom hem hade jag blott 5 minuter på mig att sminka mig, klä på mig och fixa håret. Jodå, det gick, men resultatet blev därefter också :tired:
När vi kom hem från kalaset hade det regnat en bra stund, var jag förstod. Det började mullra och blixtra också, så att jag fick skynda mig ner i stallet och släppa in hästarna. Sedan drog åskan igång på riktigt – tur att jag hann ta in dom!

Den här dagen har varit väldigt mycket häst. Tja.. hela mitt liv är häst, men idag är det lördag vilket betyder = mycket häst! På förmiddagen hade jag min vanliga stalltjänst med allt vad det innebär och under tiden fick hästarna gå i hagen bredvid vinterhagen och beta lite. Pilgrim går alltid banans när han är där, så lycklig! Det gör mig gott i hjärtat att se det. Hugo och Salmiak har näsorna nertrycka i marken utan att ens märka när jag kommer fram till dem..
Apråpå Pilgrim. Skickade ju in träck häromdagen och fick svar i torsdags kväll. Han hade bara 25 EPG blodmask – alltså väldigt lite. Hum, varför är min häst tunn??? Nåväl, nu är det att fodra på med mitt dunderenergirika hö och lucern så hoppas jag att han inte blir tunnare, då får det bli ännu ett besök hos farbror doktor – OCH DET VILL JAG INTE! :thumbdown:
Efter att hästarna betat fick de lunch och jag åkte samtidigt själv hem och åt lunch samt tog tag i samhällsplugget eftersom jag har ett prov som inte är från denna jord, på måndag.
När jag tröttnat på yttrandefrihetssnacket  (plugget alltså) så tog jag på mig ridbrallorna och for ner till stallet igen. Tog ut Hugo på miljöträning på gångbanan som går mellan fagerhult och baskarp. Det var roligt och nyttigt. Hugo var piggilurven men var väldigt lyhörd för vad jag ville, jag vart glatt förvånad faktiskt. Jag mötte en kvinna som kollade nedlåtande på mig (trots att jag satt 150cm över henne) hon tyckte nog inte att jag skulle rida på ’vår’ fina gångbana! HA!
Tog ut Pilgrim efteråt på lite sak-övningar. Tog fram fyra bommar och en träplatta som jag la i gräset, vi pysslade med det en 5 min och sedan gick vi en sväng. Han var lite ofokuserad så jag hade massor att göra idag minsann!

Förresten, har jag sagt att jag ska ställa ut Salmiak? Om inte, den 13 maj ska vi åka till Tenhult på utställning för en utländsk domare. Det ska bli skitroligt samtidigt som det är lite nervöst! Tänk om han vägrar röra sig, eller om jag inte lyckas få honom att visa sin underbara trav?... usch, hemska tankar..

Pilgrim stod och bajsade i morse när jag kom, så jag passade på att plocka två bollar för träckprov. Jag hoppas att jag får svaren på måndag, det ska bli spännande att se om han har något i magen, eller om han bara är svårfödd :tired:
Den 26 maj ska jag och Annette ta med våra ponnisar (Salmiak och Penny) på utställning i Hanaskede. Det ska bli skitroligt, samtidigt som det är skitläskigt! :cool:

Kom hem tidigt från skolan idag så jag tog ut Hugo på vallen för en stund av lösgöring och för att jag skulle försöka hitta rätt knappar. Jag försökte slappna av på samma sätt som jag gjorde på Romis. Men det var inte det lättaste i min Lewa-sadel. Men hur som helst, fick i alla fall Hugo lite mer lösgjord, jag var nöjd för dagen och Hugo var verkligen nöjd vill jag lova :)
Efteråt släppte jag Hugo i hagen som är bredvid deras vinterhage. Därefter hämtade jag de andra två. Nu är det dags för att börja vänja dem vid gräs så att det inte blir ett för plötsligt foderbyte sedan vid betessläppet sedan. Pilgrim tog ett ärevarv runt i hagen som medan Salmiak och Hugo slofsade i sig gräset som de inte fått mat på flera veckor :bigeyes: De fick gå i 20 minuter idag, och de kommer de få göra i morgon också.
Efter betet tog jag in Pilgrim i stallet och hade lite manvård. Då var han trött och nöjd, stod och gäspade hela tiden.
I morgon ska jag skicka in träck från Pilgrim, jag misstänker att han har mask.. han går ner stadigt i vikt.. :tired:

Arkivbild från förra våren.

Igår var jag hos Annette. Vi mockade en gnutta av hennes vinterhage, där vi ska i morgon, bygga en fölhage eftersom Jackie, Pilgrims mamma, ska föla inom en snar framtid. :love: Dessutom fick jag en lektion på Romis. Romis är, utan tvekan, den bästa läromästaren jag någonsin kunnat rida. Annette ser allt, som är fel. Bland annat när vi skulle trava så visade han irritation och blev spänd. Så vi använde oss av utslutningsmetoden, eftersom Romis är oerhört känslig, till skillnad från min farbror. Jag behöver bara tänka dit jag ska, och Romis går dit, jag och Hugo har inte kommit riktigt så långt ännu.. :blush: Men hur som helst. Vi kom fram till, att jag förmodligen spänner jag mitt bäcken samtidigt som jag spänner mig från knäna och uppåt.

Så idag försökte jag känna det på Hugo och försökte ta bort det. Men grejen är att jag kommer liksom inte åt mig själv när jag sitter i allroundsadeln. I Annettes dressyrsadel hamnar jag helt annorlunda mota i Lewan. Fler lektioner får det bli på Romis.

Hugo och jag hade dock en spännande runda i skogen. Han var lite stissig och jag försökte samtididt hitta mitt spänningsfel, perfect match. Vi hittade en ny stig i skogen, där Hugo verkligen fick kliva med sina långa ben. Han var riktigt trött efteråt :)

Tog ut Pilgrim efteråt på en promenad. Tog på honom tränset idag igen, och den här gången tyckte han inte bettet var så konstigt – skönt men inte oväntat. Vi tog en promenad upp mot husen på övre Karstorp. Jag hade det litet kämpigt att få honom fokuserad på mig, men efter många om och men lyckades jag. Jag tänker att jag ska ta ut honom i morgon med, dock utan bett.