Jag tappar tålamodet lätt, blir trotsig själv och vill egentligen bara kolla serier en ledig lördag.
Men sedan en tid sen tillbaka har jag lovat mig själv att jag måste bli en bättre mamma. Jag måste anstränga mig för att inte låta min trötthet påverka relationen jag har till barnen, för ibland har jag varit overkligt hård mot dom. Kärleken har haft
villkor liksom. Riktigt illa.
Men nu går det lättare och lättare. Jag håller på att läsa (lyssna på ljudbok) böcker om barns självkänsla och böcker för föräldrar för att lära mig mer om vilka verktyg jag kan ta till i vissa situationer.
Det svåraste är på morgonen när det är tidigt och lite bråttom, för att ena barnet har lite svårt med förflyttningar och påklädning så blir det nästan alltid tvång och bråk pga vi blir sena till jobb annars. Tänk vad enkelt livet var förr. När man skulle
åka någonstans gick man till hallen och tog på sig kläderna ocj gixk ut. Men nu ska det förberedas en stund först, sen bråkas en stund, tjatas en stund och bråkas
Igen. Att gå en snabbis till affären kan ta två timmar 😰
Puh, som sagt. Allt jag vill är att få softa en hel dag, men de dagar vi har barnvakt vill man ju göra mer saker än att slappa. Typ städa, rensa, tvätta eller greja i huset.
Så, nu har jag klagat klart. Jag älskar barnen men ibland är det jobbigt att vara förälder.