Vilka fem dagar som har gått mig förbi, väldigt uppmärksamhetskrävande sådana. Vädret har ställt till det lite för mig, men jag är inte bitter för att det har varit ständig nederbörd utan bara acceptera att vintern är sån här, så det så. Regn, blåst, snö mm. Som hästägare är jag ständigt inne på två olika vädersajter för att hålla koll på blåstriktningar osv.
I måndags visste jag att det skulle regna, vara fem grader och sydlig vind, jag tog således på täcke på Hugo och de andra fick gå nakna i och med deras mammuttpälsar - de ska väl klara sånt väder? Efter lunch ringer mig pappa och säger i lite halvpanik att Pilgrim står och skakar. Jag åkte ner till stallet och tillsammans tog vi in alla tre hästarna så de fick äta lunch inne och torka upp något. På eftermiddagen åkte jag till Jönköping och inhandlade ett regntäcke till Pilgrim eftersom han har växt ur sitt gamla.
På tisdagen skulle det vara samma väder om mer blåsigt. De fick även denna dagen komma in och äta lunch och torka upp. På onsdagen började det blåsa rejält. Det var ingen nådig blåst från norr som Jorden gjort upp, hästarna tyckte det var hemskt skönt att komma in ett par timmar tidigare den kvällen.
Igår kväll var det helt okej väder, lite snö och blåst. Jag släppte in hästarna vid åtta och då märkte jag till min fasa att Pilgrim var halt på vänster fram. Min första tanke: hovböld. Samma hov som förra gången och efter detta lerbad som blivit, trots sandmarker, så säger det sig självt. Jag tjärar den hoven varje dag på grund av att han har två håligheter på vadera sidan av strålen där ena sidan har fått en liten spricka som jag har penslat extra mycket på i hopp om att snön snart ska falla och packa bort leran.
Även om jag är hundra procent säker på att det är en hovböld, eller början till en, så blir jag fruktansvärt nojjig. Lugn, av erfarenhet, men hönsmammanojjig. Han har samma symptom som förra gången. Går på tån, varm runt kronranden, något svullen kota och puls. Men ingen temp, tur! Jag funderade länge och väl på om jag skulle lägga om ett spritbandage under natten men valde till slut att inte göra det utan vänta tills kvällen skulle bli morgon så att jag skulle kunna ringa till Rolf.
Idag på morgonen gjorde jag ändå så att jag la om ett spritomslag, på eget bevåg. När jag sedan kom till stallet igen några timmar senare så var han mycket mindre halt. Han var från början på en skala om två och nu var han bara halt när han svängde eller var böjd åt vänster. Till saken hör att sprickan är på vänstra sidan.
What to do? Jag hade ringt till Rolf men bara lämnat meddelande på telefonsvararen. Det känns inte på något sätt akut just nu, men jag vill ändå få några betryggande ord från kära hovis. Hur som haver så kände jag efter lite med min mage och kom fram till att blodflöde är bra om en böld ska upplösas av sig självt så jag lindande om hoven med diverse plast och silvertejp sedan släppte jag ut dem i hagen igen. Nu kommer jag leda Pilgrim runt igen så att han går i leran öht. Nu är det vänta som gäller. Jag hoppas att de kan gå ute några timmar till innan jag tar in dem igen för dagen. Då ska jag lägga om spritbandageringen och låta han ha det till framåt kvällen och då ska jag tjärna hoven så att det dryper om det och tänka goda tankar.
Alltså, detta är komiskt. Hur många gånger kommer Pilgrim skada sig under sina år i detta livet? Kan jag göra annorlunda? Hur som helst så är jag så vansinnigt glad om det "bara" är en hovböld. För då vet jag att jag har erfarenheter nog att kunna klara av det. Hoppas bara att det kommer lite snö så att det blir lite mer rent ute. Kan inte ha hästar inne för evigt.
