Händer det mycket i era liv just nu? På utsidan, insidan, långt bort eller väldigt nära? För min egen del så speglar världen alltid mitt inre mående men just nu vet jag inte vilken form det är i.
I helgen pajade min bil. Ett felmeddelande visades och en lampa började lysa på intstrumentbrädan. Eftersom jag inte litar på någon eller något så förväntade jag mig att dö i en sprängd bil men kom fram levande dit jag skulle för dagen. Förstod dock att det antagligen inte var så bra att köra med bilen, men jag fortsatte ändå med det tills en verkstads-snubbe vid namn Torbjörn hånskrattade åt min avsaknad på kunskap och sa nöjt: "hela motorn kan gå sönder om du kör med bilen och då kommer det bli dyrt". Han skulle bara veta hur mycket jag grät och skrek inombords men jag kunde hålla mig tills jag satte mig i bilen.
Jag har lite den förmågan, om en säger, att vänta med att gråta tills jag kommer till en trygg plats. När jag gick på högstadiet kunde något hända klockan nio på morgonen som gjorde att jag bestämde mig för att jag måste gråta när jag kommer hem. Så fort jag kom innanför dörren kom tårarna likt skjutna ur en kanon. Men hur som helst. Problemet med bilen var i alla fall något i stil med: För låg effekt vid kamaxelöverdonet. Ja, vad ens en kamaxel? Fick dessutom inte tag på någon som kunde säga mig vad prislappen skulle hamna på så jag fortsatte panikartat att gråta tills jag kom fram till att jag får ställa av bilen och försöka ta mig till jobbet på annat sätt.
Nu har jag fått låna en släktnings bil i två dagar och ska lämna tillbaka den i morgon. På söndag har jag fått lov att vara med en av min brors gamla klasskamrat att läsa felkoderna igen och se om vi kan lösa problemet utan dyra verkstäder. Jag hoppas på att jag bara behöver cykla den dryga milen till jobbet en vecka, i alla fall. *Pass of gnällspik much? YES!
Hästarna mår bra i alla fall...