I tisdags morse sa Hugo till mig: "Du är redo nu matte, vi är färdiga" Det finns något i hans ögon som gör att jag helst av allt skulle vilja ringa ut kadaverbilen på en gång, men hur det än blir kommer Salmiak få flytta först. Har vi "tur" så blir det snarare än vi tror. Nästa helg kommer R hit, vi får se om Salmiak lämnar oss i samband med det eller någon vecka efter.
Jag tror att jag behöver Hugo på andra sidan. Det känns som att den pusselbiten saknas, sen kan jag göra stordåd. Men jag bävar verkligen för själva händelsen..
En annan sak, Salmiak har fått tillbaka sina fettdepåer. Jag har slarvat med motionen de senaste tre veckorna och låtit honom äta. Han har inga symptom, men fettnacken är tecken nog. Nu är det hårdträning flera gånger i veckan och mindre gräs. Salmiak verkar tycka att det är roligare nu att följa med mig ut än vad han tyckte förut - antagligen för att Hugo är så tråkig att umgås med = det händer ingenting! På våra promenader hoppar han glatt över vattenpölar, gropar och pinnar. Så otroligt söt. Dessutom har det hänt något med hans trav, han använder verkligen sin trav till att använda kroppen på ett helt annat sätt än vad han gjort tidigare. Otroligt roligt att se. Idag kanske vi skulle ta en sväng ner till sjön och klättra i sandynorna :-)
