Idag på förmiddagen var jag på Timbo. Åh, vad jag har längtat dit alltså. Det är som att vara i ett vakuum med sig själv och naturen. Jag blir alltid väldigt gäspig när jag är där, och det beror på att kroppen tvingas gå från "vardagsstress" till extremt lugn. Det är ganska jobbigt att genomgå det nålsögat för att det blir en så väldig stor kontrast. Men när transformeringen är klar, ja då ser man så mycket som man annars lätt tappar i vardagens snabba tempo, även jag, som har ganska bra koll på mig själv, blir påverkad.
Jag satt i vindskyddet och pratade med vättarna. De satt på varsin stubbe runt mig och lät sig, hör och häpna, intresseras av mina problem. Eller ja, ett problem i alla fall. Jag kom dit med en frågeställning och for därifrån med en ny insikt. De är så fina, de lät mig prata och resonera innan de tillslut tog till orda och sa: lägg dig ner. Jaha, tänkte jag och lade mig ner. Jag höll i mina labradoriter i vardera handen och började känna hur de, på håll, började jobba med mig. Jag tror att de utförde någon sorts kalibrering, i alla fall kändes det så. Under tiden fick jag lyssna till fåglarnas sång och trädens sus i den alltför kraftiga vinden, kära nån vad det blåser ute! Efter någon minut eller så kom en insikt med sådan kraft att jag blev alldeles andfådd! Jösses, den insikten hade jag inte väntat mig.
Visst är labradoriterna otroligt vackra?
Efter en stund var de färdiga, då tackade jag för hjälpen jag fått och gick fram till medicinhjulet för att se hur insikten kunde tas i bruk eller tas om hand för att utveckla min personlighet. Oh jo, där fick jag se lite scenarion på hur jag kan få blockeringen (som insikten visade sig vara) att lösas upp. Vad krävs av mig för att lösa upp den? kan jag göra det själv eller måste jag ta hjälp av Bim? Hum, det återstår att se. Det kom en fin, och lite rund, talgoxe och satte sig i ett träd bredvid medicinhjulet och började sjunga. När jag kom hem kollade jag i Solögas bok "djurens språk" för att se vad den sa. Det sa som följer: "Känn tillit. Det du gör är fullkomligt rätt. Min gåva till dig är att ha förtroende för dig själv och det du gör".. Snacka om att den lilla talgoxen gav mig ett kvitto..
Efter några varv i medicinhjulet gick jag upp till platån. Där satt dörrvakten och innan jag ens hunnit fram öppnade han första porten och jag kunde utan vidare kliva på. (Man måste be om tillåtelse för att komma upp på platån, ibland får man inte komma in om det försiggår någon sorts samling eller annat energitransformering, eller om man helt enkelt inte är mottaglig för hjälpen man får där) Kolsyrebubblorna forsade fram och tillbaka i kroppen, och jag visste att nu gick jag lika mycket i denna inkarnation som jag vadade fram i en helt annan, samtidigt! Där och då höll en behandling på, utan att jag själv visste om det.
Uppe på platån finns ett jätteväsen som heter Angela. Hon ger ut ett mönster som man ska gå på platån för att få bästa hjälpen för dagen. I vanliga fall går man alltid åt vänster, men idag sa hon till mig att alltid gå åt höger. Sagt och gjort. Vinden tilltog, men solen sken så det var riktigt behagligt att gå där. När klar-signalen kom stegade jag in i mitten och ställde mig där. Vinden tog tag i mig och när jag sträckte ut armarna som värsta Jesus-grejen så kunde jag nästan lyfta från marken, det var rätt coolt faktiskt.
Efter en stund sa Angela: Nu är du klar, nu kan du gå. Lite snopen, gick jag mot utgången och utlovade min djupaste tacksamhet och kärlek.
På vägen ner tackade jag för all hjälp jag fått, särskilt med tanke på den nya insikt som jag fått mig till livs. Om jag klarar av att lösa upp den blockeringen innan 2016 är slut, ja då kommer det börja hända grejer.. Hours and hours of fun.. :-)
Over and out!