I går hade jag behandling på förmiddagen. Efter den gick jag en promenad för att kolla på huset. Jag har ju sett huset tusentals gånger förr, men denna gång med andra ögon.
Ja, der är perfekt. Verkligen helt perfekt.
Synd bara att det är uthyrt redan...
Det ordnar sig, det gör det alltid.
Hur som helst, en annan sak jag funderar lite på, och också fått utlopp att bolla med min mor är omtänksamhet. Det är ju ett väldigt fint ord men handlingen i sig behöver inte nödvändigtvis bara god. Att vara omtänksam är att skjuta iväg dina egna problem och ta hand om andras. Att känna empati och sympati är ett bättre sätt att vara omtänksam på, men gränsen däremellan är hårfin. Verkligen en supertunn linje.
Jag har flera omtänksamma personer i min närhet. De har ofta dålig självkänsla, för att inte tala om deras kassa självförtroende. De har ofta problem med fysiska åkommor och ser sig sjävla som offer inför sitt eget liv. Och tycker synd om mig som medmänniska för att jag behöver vara den nära. "Ursäkta att jag finns till.." Ni vet, det uttrycket.
För att må bättre sopar de saker under mattan. Jobbiga saker. För att försöka stampa ner mattan så att den ligger slätt på golvet, lägger de tyngden av andras bördor ovanpå mattan. Sen knör de in ännu mer jobbigheter under den redan fulla mattan, som dessutom har en stor tyngd på sig av andras jobbigheter. Och så vidare och så vidare.
Konstigt att folk mår dåligt? Nä, inte ett piss faktiskt.
Mitt i alltihop kanske den omtänksamma personen får en sjukdom, eller ett kroniskt dåligt mående av olika slag. Till exemepl polyneropati eller kanske fibromyalgi. De är två sjukdomar som har sina rötter i att skjuta problemen i från sig.
Summan av kardemumman är helt enkelt att man borde försöka att visa empati, men inte vara omtänksam mot andra, utan mot sig själv. Det låter dumt, jag hör det själv. Men det är verkligen så att omtänksamhet fungerar ungefär likadant som exempelvis alkohol, för att skjuta bort problem, ångest, skam, skuld osv, men man klär om det så att man kan ta hand om andra och försummar sig själv.
Ni vet hur man säger, man kan inte älska någon annan om man inte älskar sig själv. Och ja, det stämmer verkligen.