Dagarna som föräldrarledig fortsätter med rasande fart. Lukas blir åtta veckor i morgon och två månader på fredag. Hur har han bara funnits i mitt liv i ynka åtta veckor? Det känns som livet innan honom är helt innehållslösa, vilket de absolut inte är, men i jämförelse så finns inget större för mig än honom och min villkorslösa kärlek till honom. Jag förstår att det låter klychigt, jag tyckte det själv innan han kom till världen. Hur mycket kärlek kan man uppleva liksom? Väldigt mycket har det visats sig. Jag har aldrig älskat så mycket i hela mitt liv. Jag älskar verkligen att vara mamma. ❤
Det är så roligt att umgås med Lukas nu. Han ler och skrattar när man pratar med honom, han söker ens blick och han lyssnar efter röster han känner igen. Om man gurglar långt ner i halsen mot honom så låter han likadant tillbaka, om man formar munnen till ett O härmar han tillbaka, han jomlar med munnen och utforskar sin röst med olika ljud, han är nyfiken i en strut och envis som en åsna och ja, han är mer människa. Ibland, ganska ofta, känner man sig otillräcklig för man tror att de vill mer av en än vad de egentligen vill. Lukas vill en sak; att se och höra människor han känner - finns ingen leksak i världen som är lika intressant som oss (just nu i alla fall 😝)
