Igår hade Lukas riktigt ont i magen. Tarmarna på en spädis är inte helt färdigutvecklade så därför får många ont i sina små magar och igår hade Lukas sin värsta magdag hittills i livet. Jag har lärt mig nu att inte få fullständig panik när han är ledsen. Det gäller att andas lugnt och sansat och hålla huvudet kallt för det hjälper även honom. Skulle jag ha panik skulle han plocka upp det på en gång. Som tur är finns det enkla sätt att få honom att känna trygghet och det är min kropp, min doft och min röst. Oftast lugnar han sig när han kommer till bröstet, och gör han inte det är det något annat som är tokigt, en full blöja eller så.
Som tur var hade jag bokat in en bärkonsult igår som skulle komma hem till oss på eftermiddagen. BVC-ssk rekommenderade nämligen att bära honom i sjal för att avlasta mina armar och rygg samt att han skulle sitta i en fördelaktig position för tarmarna på det viset.
Z hade genomgång med ett par sjalar och sen fick F prova att sjala med en docka innan han fick testa med Lukas i sjalen. Tyvärr var Lukas otroligt ledsen och hungrig just då så det gick inget vidare. Medan F bytte blöja fick jag prova att sjala dockan. Jag kände direkt att det verkligen var något för mig. Otroligt säkert, mysigt och framförallt tryggt för oss alla tre. Efter blöjbytet la jag Lukas intill bröstet och bad Z kolla på när jag ammade då hon tänker utbilda sig till "hjälpmamma" på amningshjälpen. Hon gav mig det bästa tipset ever och efter två minuter kunde Lukas suga på bröstet utan amningsnapp (vilken vi använt sen han var nykläckt). Hon trodde helt klart att amningsnappen också kan vara en bidragande orsak till magknipen han dras med. Sen var vår timme med Z slut och jag tackade henne örtiotusen gånger för hjälpen. Tänk att det finns eldsjälar som gör sån stor skillnad för nervösa föräldrar. När hon åkt och Lukas var färdigäten satte jag honom i sjalen och där sov han i nästan 1,5h utan problem. Vilken lycka!
