Jag och Pilgrim redo att komma ut själva i skogen. Vilken häftig mening att skriva. Vad jag har längtat efter denna stund.
Igår var Annette och jag ute med Pilgrim ute i skogen. När vi kommit ner en bit i skogen började han älga iväg och då knäppte Annette av grimskaftet så Pilgrim inte behövde bromsas hela tiden. Det är så härligt att rida en häst med framåtbjudning men ändå är så känslig. När jag är tillräckligt avslappnad räcker det med att jag tar ett djupt andetag så saktar han av och stannar. Den känsligheten vill jag alltid behålla och jag ska göra allt i min makt för att inte få en massa olater i mig själv!
När kom upp på granngården så hände en liten fadäs mellan Annettes hund och en grannhund, och ska jag vara ärlig så minns jag inte riktigt vad Pilgrim gjorde - vilket tyder på att det inte var katastrof i alla fall ;-) Han backade en liten bit i ganska hög fart, men trots det så känner jag mig otroligt trygg på hans rygg. Om han skulle bli rädd för något eller dylikt så kommer jag låta honom kolla på det han ser och sedan guida honom vidare genom att byta fokus.
Jag längtar så sjukt mycket tills nästa gång jag ska rida. Det blir den första gången helt själv! Jag vet redan vart jag ska rida, en kort runda om en km som inte är så långt ifrån gården. Perfekt. Nu inväntar jag rätt dag och rätt tillfälle. Jag vill helst rida en dag när alla jobbar så att gårdarna är tomma eller relativt tomma och när det inte blåser eller så.
Idag har jag jobbat på förmiddagen och på eftermiddagen cyklade jag till stallet och tillbringade de fyra kommande timmarna där. Jag hade ute/inne Hugo. Vi var på stallplanen och lekte lite. Jag ville mest se hur hans inställning var. Vi började med att träna på att sänka huvudet rakt fram. Han har så svårt med det. Han började stresstugga efter ett tag, varpå jag tog djupa långa andetag och satt på huk framför honom. Korta, korta stunder kunde han slappna av något men sedan började han tugga igen. Jag tror inte att han förstår att det är meningen att han får ta det lugnt. Jag bestämde mig genast för att tålamodet måste vara A och O. Han måste få slappna av och hitta ett inre lugn, få känna att han hinner med. Vi ska fortsätta med detta så får vi se hur hans inställning utvecklas. Jag hopppas att den är lika bra som idag, för den var riktigt bra trots lite stresstugg! :-)
