Torsdagen på Horse-Vision var verkligen givande. Det tog ca 2 timmar att åka dit, och jag kunde hålla koll på Pilgrim därbak i lastbilen i den lilla skärmen som de nu satt upp i förarhytten. Jädrar, vad jag älskar den där lastbilen! Jag tror jag ska satsa på att köpa/hyra en sån istället för att köpa bil och transport :-) Hur som helst så gick Pilgrim på lastbilen utan några konstigheter och vi kom iväg runt 7-tiden. Jag satt och darrade och spände varenda muskel i hela kroppen hela resan till Hällekis. Dels av att rädslan att inte hitta dit (jag har grymt lokalsinne så jag vet inte var det kom ifrån?) och dels för att värmen i lastbilen inte verkade fungera särskilt bra.. När vi kom fram fick jag välja och varka bland mockade boxar, gjorde den tillrätta och lastade sedan av Pilgrim. Han var en uppspelt kille kan jag säga, och lite osäker för en gångs skull.
Han hittade dock snabbt sig i sin nya box och stod och åt ur morgonens matranson, som hästen som stått där innan inte ätit upp av. När Pilgrim var lugn gick jag in i ridhuset och kollade på en tjej som höll på att träna för Christoffer. Efter henne var det en kvinna till, sen var det våran tur. Jag var inte alls nervös över själva träningen, varför skulle jag vara det? Pilgrim var som en uppblåst balong utomhus innan vi kom in i ridhuset. En kille med jävligt mycket attityd och hans kändes matcho liksom. När vi kom in i ridhuset så berättade jag för Christoffer att Pilgrim aldrig varit i ridhus förut, så vi tog ett varv runt bara för att kolla läget.
Så, första träningen för Christoffer. Han frågade vad jag hade för mål, eller hur vi skulle lägga upp träningen, och jag svarade helt sonika att jag ville att han ska visa hur jag ska börja. Så han tog Pilgrim och fångade hans uppmärksamhet. Sedan började han visa mig en följa-böja-ställa-övning. Positionen är groundwork fast med en liten distans, ca 0,5-1 meter. Linan mellan handen och kapsonen ska vara slak och jag ska med min inner och ytter skänkel (spöt) visa vägen tillsammans med min kropp. Spöt ska inte röra vid honom, utan bara hållas upp. En övning som jag direkt förstod att jag skulle klara av, kanske att jag skulle tappa fattningen ibland. Jag frågade Christoffer om jag kunde få prova, vilket jag såklart fick. Pilgrim gick som en stor smörklick mellan mina hjälper. Han höll sig på avstånd, han följde mig och han kom ner i en lägre och lägre form. Hela hans attityd kom ner i en energi som till och med jag kunde styra. Jag har aldrig upplevt Pilgrim i den svaga energin som han hade då. Han började vinkla sina öron utåt och han var superfokuserad på mig hela tiden. Det var ömsesidigt.
Efter något som kändes som 5 minuter, men som var 20, gick vi över till rakriktat böj. Christoffer visade utmed väggen. Samma grund som följa-övningen, bara att inner skänkel skulle inverka om det så behövdes. Höger varv gick riktigt bra. Hans höft kom fram fint och han hade en väldigt fin böjning! I vänster hade han svårare, vi fick traggla lite innan han blev tillräckligt lösgjord och kunde då lättare komma in i en bra böjning. Sedan var det dags att göra samma övning som Birgitta gav mig, fast i en annan tappning. En som jag tyckte var lite enklare. Utgångsläget var följa-övningen och rakriktat böj, men jag skulle ta med Pilgrims bogar något steg och sedan ta med det ut igen. Christoffer kallar det för "lätt in, lätt ut" vilket förklarar bra på namnet var det är man gör :-) Det tog en stund innan jag fick in knycket på det men när det väl kom så funkade det också bra.
Vi detta laget var Pilgrim otroligt trött. Från att ha varit uppe i det blå till att bli som klick smör mellan mina händer var en rolig resa och äntligen tror jag att jag kan få "fason" på mitt och Pilgrims energiproblem. Det är inget problem för mig längre, för nu har jag verktygen att hantera det. Förhoppningsvis kan vi växa tillsammans i våran energi senare. Efter detta var det lunch, nästa träning skriver jag om en annan dag :-) Jag tog inga bilder alls denna dagen så det får bli denna (gamla) godningen!
