Jo, så är det. Jag väntar lite, på ett sätt, med att leva livet fullt ut. Det ska jag inte sticka under stolen med. Jag väntar till Luttorp, jag väntar tills barnen blir äldre, jag väntar på att få en ordentlig lön, jag väntar till våren. Då kommer någon kloking och menar att man ska leva fullt ut
numen just nu kan jag inte det. Allt jag vill är liksom lite på andra sidan men det som väntar kommer successivt bli en kortare lista allt eftersom.
På självaste julafton börjar min anställning på Peab! Japp, det blev så till slut och det känns skönt, nu kan jag vila i att jag har en bra arbetsplats framöver. Med det kommer en lön, väldigt skönt! Och med lön kommer också sparkontot att växa och även sjunka i och med att bygget drar igång i vår. Nej men snälla vad jag längtar!
Huset ropar på mig och jag kan inte vara där, det smärtar men vi kommer vara tillsammans tillslut 💛 Jag har så mycket inredningsinspiration så det väller över snart, hoppas bara att F kan gå med på "min" stil 🤭🤔😍
Och med bygget igång är det egentligen ett av de största stegen närmre flytten. Tänk när vi stänger och låser lägenhetsdörren för sista gången. Den känslan 🤩
Allt har sin tid, så är det.
Och för tillfället är tiden lika med sjukdomar som avlöser varann. Barnen har varit hemma tre veckor nu med alltifrån feber, snor i oceaner, hosta från helvetet och nu är det mestadels trötthet kvar. De blir troligen hemma några dagar till i nästa vecka. Bättre att de är helt hundra för då tror jag att dom klarar de långa, intensiva dagarna på förskolan bättre.
Jag har också drabbats av nåt, för just för tillfället har jag ingen röst direkt utan låter som en kråka.
