Jag fick kontakt med Sid dagen efter hans bortgång. Det var så skönt att få känna av hans energi igen och det hjälpte mig mycket i sorgeprocessen. Han kom in och kollade läget ibland, helt enkelt.
Han sa till mig en gång att: ”Ni klarar er uppenbarligen inte utan mig” och visade mig en svart katt med otroligt vackra ögon. Jag minns att jag tänkte att han antagligen skulle komma i skepnad av en svart katt.
F har frågat mig mycket hur vi vet när Sid har kommit tillbaka och hur vi ska hitta honom. Världen är en stor plats när man ska hitta en viss individ. Jag svarade F att: ”Han kommer välja att komma tillbaka på ett sätt som gör att vi kommer veta exakt. Han känner oss. Han kommer göra det enkelt för oss”. Jag trodde inte riktigt på det jag själv hade sagt, för vad vet jag?
Sen blev det alldeles Sid-tomt. Hans energi slutade dyka upp och jag började känna mig allt mer rädd för att han inte skulle komma tillbaka alls. Tills en dag..
När min svärmor berättade att deras ungkatt Märta troligtvis var på smällen. Märta och hennes bror Bosse är två vildkatter som föddes förra sommaren i deras ladugård, som svärföräldrarna tog in på hösten. Till saken hör att Märta är kolsvart med väldigt vackra, gröna ögon. ”Det måste vara Märta som Sid visade mig”, sa jag för F när vi fått nyheten.
För två veckor sen åkte mina svärföräldrar på semester i sin husbil och lämnade gården till J, F's syster, att ta hand om hundar, katter och hästar. En eftermiddag får jag ett sms från J där hon skriver att kattungarna var på gång. Jag slängde in mig och Lukas i svärföräldrarnas bil, som jag fått låna medan de var bortresta, och for dit på en gång.
Märta flåsade som en hund och jamade ängsligt. Rädslan lös i ögonen på henne när värkarna kom och gick. Jag försökte förklara för henne att hon skulle andas, hon skulle snart förstå vad som pågick. Hon såg på oss, från den ena till den andra och flämtade. I nästan två timmar servade vi Märta med vatten och massage, och lite ägg blandat med socker och salt innan hon slutligen la sig till rätta och krystade ut den första kattungen. En spräcklig hankatt. Hon såg på oss, hon förstod inte vad som hände. Jag tog en handduk och började gnugga kattungen försiktigt över bröstet så den skulle börja pipa. Den satt ännu fast i moderkakan när Märta reste på överkroppen för att se vad det var som lät. Då börjar nästa krystvärk och i en kryst kom både moderkakan och nästa kattunge. Även den gnuggade jag igång med handduken. Vilken superföderska!
Ingen av de första två kände jag något för. Ingen av dem bar Sid's energi. Jag började bli nervös.. Tänk om Sid inte fanns här?
Märta hann tvätta kattungarna en bra stund innan nästa krystvärk kom. Hon fick krysta några gånger innan en svart kattunge kom. Jag kände inget för den heller.. Hoppfullt kände jag igenom Märta och hennes mage. Fanns det fler kattungar där inne? Jag kände något hårt ganska långt upp i magen på henne. Det dröjde en stund till, sen satte krystvärkarna igång igen. Mitt hopp växte på nytt och när jag ser, i Märtas slidöppning att det är något grått som var i antågande, log jag nog det mest fåniga leendet på länge. Plopp, sa det så kom han. Sids energi i en ny skepnad. Jag blev alldeles full i skratt Vad rolig, och tydlig, han var när han valde att återigen bli en grå hankatt. Kattungen hann knappt komma ut innan han började kravla sig upp mot Märtas mage. Lilla Mini-Sid, är arbetsnamnet på honom nu.
Jag kände igenom Märta igen men nu kändes det mjukt och tomt inne i magen. Vi lät henne vara en stund med bebisarna innan vi bytte filten hon låg på till en ny, torr och sen fick vi titta lite närmre på alla fyra bebisarna. Det blev alltså fyra stycken hanar. Två spräckliga, en svart och en grå.
Han växter så det knakar. När vi är där och hälsar på finner vi honom nästan alltid liggandes på rygg och äta. I riktig Sid-anda alltså. Vi ser så fram emot att lära känna honom på nytt!
Men, vi har inte kommit på något namn ännu. Vi har funderat på Fenix, som Fågeln Fenix som steg ur askan, ni vet? Skulle inte det passa med tanke på omständigheterna? :) Annars har jag Bilbo eller Hopi som förslag. Vi får helt enkelt se när tiden är inne. Det är säkert kattungen själv som kommer förmedla vad den heter.