Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om detta året som gått. Jag har lärt mig väldigt mycket fast väldigt mycket av lärdomarna går inte att sätta in i helheten. De små bäckarna förbli bäckar liksom. Vad gällande hästarna så inser jag saker i sort sätt varje dag. Det blir som små aha-upplevelser jämt som gör mig till en bättre hästmänniksa. Samtidigt så är det väldigt facsinerande hur lite jag kan och hur mycket mer jag kommer kunna om ett år från idag. Exempelvis i våras när Pilgrim var halt och vi hittade ingenting som var fel med honom. Vi åkte till kliniken och de hittade ingenting. Vi blev ordinerade boxvila och återbesök men efter allt detta - fortfarande halt. När Rolf kommer och har tittat på hoven i 30 sekunder visste han vad felet var. I det läget lärde jag mig lite av att kräva, när jag vet att något är fel men inga fel hittas. Nu på hösten gjorde jag ännu ett litet snedsteg när jag ringde ut veterinär när det egentligen var Rolf jag skulle ringt, angående Pilgrims blockhälta. Det var ju en hovböld from hell men han blev snabbt bättre med utvistelse och noggrann skötsel.
För att suméra Pilgrim år: Hovar. Alla dess läxor om hovar och dess skötsel och hur de fungerar i olika klimat. Detta året har ju varit väldigt regnit så alla dessa lärdomar kom inte ett år för sent, om vi säger så :P
Pilgrim vänjs in vid gräset innan betessläpp.
Salmiak hade jag egentligen tänkt att ställa ut, men när vi väl skulle på, en blev den inställd. Så förbannat tråkigt :( Jag vill verkligen ställa ut honom i år, jag ska ställa ut honom i år. Så mycket annat för Salmiak har inte hänt, tyvärr.
Salmiak ligger och vilar under eken en solig morgon i juni.
Hugo och jag har haft ett år som vilket annat år som helt egentligen. Vi lär känna varann mer och mer genom våra likheter och eftersom mina aha-upplevelser poppar upp lite nu och då blir jag också en bättre ryttare. Vi tar oss långsamt framåt i vår ridning. Han har blivit väldigt fin i kroppen under detta året vilket jag är väldigt tacksam för! :)
Hugo vänjs in inför betet.
För min egen del så har just året präglats av galenheter och äventyr. Gapet mellan skola och jobb var stort, studenten och dess härliga energi och minnen och sist men inte minst friheten att få vara hemma. Något jag verkligen saknar dock är att få använda hjärnan. På mitt jobb är det inte mycket mer än att bara trycka ner en pedal eller en spak något som inte kräver särskilt mycket hjärnaktivitet. Detta har i sin tur gjort att jag har tänkt väldigt mycket och kommit fram till en del slutsatser. Och kommit på att just tänkandet är en del av något som jag måste försöka tona ner. Det är så förbannat skönt att vara tom i skallen. Då får själen vila lite liksom.
Jag skulle nästan gå om trean för att få uppleva studenten igen. Att vara döv i tre dagar efter festligheterna var definitivt värt det!
Jag och Emilia innan balen.
Jag och min baldejt Christoffer :)
Efter studenten klippte jag av mig nästan allt hår.
I natt lämnar jag och Annette 2012 bakom oss med ett leende och vandrar vidare mot ett 2013. Jag ser fram emot detta året med tomhet. En tomhet i positiv anda! Jag har inga förväntningar eller förhoppningar. Allt jag önskar är att mina hästar får vara friska och krya och att jag fortsätter utvecklas som människa.
GOTT NYTT ÅR, kära ni!