Men huvudattraktionen på vår resa var KAP. Den största KAP-klassen i Sveriges (ev världens) historia. Vi var åttio deltagare med 11 facilitatorer. En av dom var Matild från Holy Crap (som var KAP facilitatorn på Österlen) och klassen höll till i en mäktig
lokal - Erik Ericssonhallen på Skeppsholmen.
Utan att överdriva var det galet mäktigt. Energin var mindblowing intensiv. Klassen var extra lång dessutom, 90 minuter, och jag rörde mig precis hela tiden - mer eller mindre aktivt. Det som förvånade mig mest var att jag KAPade mig själv i pincip hela
tiden. Det kanske kan bli en framtida sysselsättning ändå? 🥹
Det coolaste var när jag vid ett tillfälle gick upp i brygga och nästan började sväva för att energin höll mig uppe så jag knappt nådde ner till marken. OTROLIGT var det.
Jag har under några veckor haft mycket jobbiga känslor att ta mig igenom, det har jag skrivit om tidigare. Jag misstänkte att dessa skulle komma upp till ytan under KAPEN men tack vare att jag var i Non Duality hela tiden kände jag ingenting men det jobbades
intensivt med dom i min känslokropp medan jag var någon annan stans.
När Oh Laura kom med Release Me hände det. Matilda KAPade mig för tillfället och jag fick ett stormande, omvälvande hav inom mig, men utan att känna något av det. Det bubblade upp ur mig och jag grät, skrek och vrålade värre än aldrig tidigare. Matilda
satte sig bakom mig och höll i mig medan min kropp släppte sorgen, ilskan och frustrationen. Det var otroligt fint att bli hållen på det sättet.
Det är märkligt när kroppen väller sig ut och in utan att man fäster några känslor kring det. Väldigt häftigt!
Om ni får besök av en KAP facilitator i er stad -GÅ. Det är helt sjukt!
Så, tack för mig, hej!