Äntligen har hovarna blivit verkade. Befriande är verkligen en underdrift. Jag stod tätt intill Rolf när han verkade Pilgrim för att se hur djupa/befintliga hålen var och han fick bort nästan allt. De springor som blev kvar stoppade jag lera i. Bättre att göra det på en gång, så är det skyddat från början. Rolf undrade vad det där var för påhitt, med leran, och jag berättade då var det var och han såg lite misstänksam ut. Så länge det fungerar är nog han nöjd, han också ;-) Även Salmiak fick bort det mesta från alla sina hovar, framhovarna hade småspringor kvar. När Hugo skulle verkas och skos var det någon som avlossade ett par skott med ett gevär inte långt ifrån stallet och Hugo hade så svårt att släppa detta efteråt. Han stod på helspänn, med hjärtat utanför kroppen och tyckte att det hela var tämligen jobbigt. Rolf fick fly undan bajsstormarna som kom.. Trevliga arbetsförhållanden.. Alla blev i alla fall fina om fötterna och nu håller jag tummarna för att vi kan hålla hålen inom rimliga gränser :-)
Jag börjar bli lite nervös inför helgen. Tänk att jag kommer vara borta från hästarna i 2,5 dygn. Alltså.. hur ska jag klara det..? Hönsmamma som jag är. Jag VET att det kommer gå bra, men jag kan inte hjälpa att vara lite oroad. Jag får helt enkelt riva av det som ett plåster. Idag har jag börjat packa lite grann och i morgon ska jag fixa allt tills i helgen i stallet. Fixa höpåsar och skriva lappar osv.
Ikväll är det bonde söker fru, livets program. Over and out!
